Långa nätter

Herregud! Nätterna har aldrig varit så långa som nu. I 4 dagar har jag varit utan mina läkemedel. Alla utom B12 och D-vitaminerna. Jag vaknar HUR MÅNGA GÅNGER som helst på natten. Natten blir liksom en plåga. Smärta. Smärta. Smärta.

Brukar sova på höger sida. Alltid. Vänster är katastrof och mage uteslutet, då behöver jag ibland hjälp för att vända på mig för att det gör så ont. Nu är rygg enda lösningen. Skonar armarna. Det pulserar bak i ländryggen. Dunk. Dunk. Dunk.

Vaknar dessutom på helgen av tre små syskon (våra barn) som jävlas med varandra. Wow! En perfekt start på dagen. NOT! Om de är vardag ringer väckarklockan ungefär 8 timmar för tidigt och jag är den enda som går upp självmant.

Jihooo! Entusiasmen flödar och humöret är på topp. Tacka vet jag i allafall Barnkanalen. Där slipper man höra ett gäng halvvuxna skådespelares röster som skriker sig igenom varenda barnprogram.

Injektion!

Wohooo!
Jag har gett mig själv min första spruta! Jag är SÅÅÅÅ duktig. Jag är SÅÅÅÅ spruträdd hör väl till saken. JAG ÄR BÄST! : )
En subkutan B12:a. Som skulle suttit i benet för drygt två månader sedan. Men bättre sent än aldrig!!! Puh! DETTA kommer jag leva på LÄÄÄÄNGE! Och kommer kunna göra själv!

Tänk att när jag en gång, det var ju faktiskt 14 år sedan nu, läste till sjuksköterska så gjorde jag ju detta på andra... Inte för att jag minns eller kände igen känslan när jag väl gjorde det men nuså!

Jag är så koool, jag är så koool!

Jag har så DJÄVLA as-ont i mina händer. Och armbågar. Och sedan inget mer tror jag. Just nu : )

Borta?!

Nackspärren är i det närmaste borta, undrar om det var något smittsamt eftersom dottern idag klagade över stel rygg : ( Hoppas det var något förbipasserande bara... hon kan vara lite lurig men denna gången verkade hon inte hitta på (med tanke på att jag just varit stel och haft ont).

Försöker hålla lite koll på mig själv genom sjuk-bloggen här men nu fattar jag inte ett jota : (
Nu kommer en smygande, elak känsla igen. Brännande. Benhinneinflammation i båda benen. Det bränner i axeljävlarna. Handlederna moler på något irriterande svagt och diffust sätt. Ortoserna är sköna. Epikondylitarmbågar och en makalös trötthet är på plats. Fantastiskt. Bara att härda ut. Det kan vara ett skov igen. Fastän D-vitaminen och B12 behandlingen är insatt. Vill helst bara ligga under täcket faktiskt. Med tv:n på. Då sover jag som bäst.

Lite om alkohol och sömn
Precis som flera andra, har jag inte sovit en enda natt skönt och vaknat utvilad sedan urminnes tider. Jobbar ju som doula vilket innebär VÄLDIGT mycket jour-tid då jag inte kan dricka alkohol (eftersom jag kanske måste köra). Givetvis vill jag gärna ta mig ett glas när jag väl inte har jour eftersom jag gillar ett glas vitt då och då. Detta resulterar i en viss känslighet så häromdagen hade jag kanske fått i mig TRE glas under hela kvällen, tvärsomnade och sov HELA NATTEN!!! Gode tid! Inte för att jag var så värst utvilad, vaknar ALLTID tidigare med alkohol i kroppen av någon anledning men jag hade inte vaknat fjärti gånger! Bara DEN känslan var rätt skön : ) Innebär dock inte att jag numer häver i mig några glas vin innan jag nattar kudden. Fastän det kanske är att överväga???

Nu igen?!

Nackspärren blev MYCKET bättre över natten. Lite magnesium och massage gjorde nog susen för de spända musklerna.
Nu undrar jag däremot om det är väderspänningar i knäna... Har SÅ SÄLLAN ont i knäna nuförtiden eftersom jag går med MBT-skor. Men idag, känner mig sådär stel och konstig i hela kroppen. Kanske dags för nästa B12-spruta.
Är det mina gift eller? Magnesium, B12 och D-vitamin. Blir det inte värre än så, så!

Är det NÅGON som har en bra app där man kan typ kryssa i väder, aktivitet och smärta? Så kanske en kan få lite koll... Eller kan någon GÖRA en sån app för android? Så att man kan få ut grafer och kunna se samband, kanske med mens-cykeln för oss kvinns...

ME-genomgång

Nu kommer jag samla ihop en massa länkar som jag hittat när det gäller ME, myalgisk encefalomyelit. Jag väljer att kalla det så eftersom tröttheten inte har varit det värsta för mig. Kroniskt trötthetsyndrom, eller CFS, chronic fatigue syndrome, fokuserar så på det trötta och jag fokuserar mer på det neuroimmuna : )

• Gottfries Clinic, det var på denna framstående, forskningsklinik vill jag kalla den, som allt började. Hit kom jag på egenremiss. Jag skrev ett brev och skickade och några veckor senare kom ett brev med en tid för läkarbesök.
• ME-föreningen var den första sidan jag snubblade över, då skrämdes jag inte av TRÖTTHET. Det är Kasper Ezelius egen sida. Han har även en sida som heter Information om Myalgisk Encefalomyelit.
• Riksföreningen för ME-patienter bildades 1993 och skriver bra om ME.
• Gotahälsan har också bra länkar. Tex de här formulären man kan läsa igenom för att förbereda sig inför ett läkarbesök.

Äta riktig mat?

Så fick jag då kvittot på provtagningen häromdagen. Jag har D-vitaminbrist. Nämen tjenare!!!
Nu vet jag att jag inte gått hela livet med detta för senast i våras, 2011, gick jag på en väldans optimerad vitaminboost med alla möjliga vitaminer, mineraler och örter.

Men när man som jag håller sig till rena produkter får man visst räkna med ett visst svinn... B12 & D. Får se om farbror doktorn kommer fram till något mer som brister men so far så har jag ju livet i behåll.

Jag cyklade snällt till Apoteket och hämtade ut mina piller så nu skall vi se om jag blir en pigg, käck och modern kvinna på kuppen!

Bättre och bättre dag för dag!

Tjohoo!
Nu har jag booostat mig med min kusin. Det är bra konstigt hur lika vi är. På många sätt är vi mer lika än mig och min syster. Nu vet ju alla att syskon inte måste vara lika, speciellt inte om de bara delar en förälder. Men jag och min kusin delar ju ett arv på ett annat sätt.
På ett sätt känns det bra att jag och mamma och min mammas brorsdotter är SÅ HIMLA LIKA. Vi är lika i våra sjukdomar och vi är lika i själen i mångt och mycket. Nu är detta ur min vinkel ; )

Hur som så är min kusin mycket yngre än mig och har kommit i en annan acceptansfas. Hon boostar mig och vet hur jag tänker och bekräftar saker som jag vet bara hon förstår. För hon har varit i det mörka hålet. Och tagit sig ut!

Så nu, jag har varit på återbesök hos min läkare på Gottfries Clinic. Jag erkände att jag missat att ta proverna, jag fick lov att göra det nu istället, ingen fara. Jag berättade att jag tyckte han var en jävla idiot när jag gick därifrån sist men att jag sedan dess läst på ALLT jag kunnat komma över och tyckte nu inte längre att han var en. Han tackade och log : )

Jag skall fortsätta med B12-sprutorna och jag skall ta dem själv. Min mentor skall få lära mig hur (jag har nog lärt mig det men eftersom jag är lite spruträdd har jag förträngt det...). Jag fick lära mig mer om homocystein vilket var väldigt intressant. Jag gillar inte homocystein. Kort kan jag förklara det som att B12 tar armkrok med homocystein ut ur kroppen och DET gillar jag.

OCH så kommer jag till mindfulness och acceptans. Nu har jag lite nya affirmationer att ta in och acceptera. Det blir svårt men jag skall klara det. Förnekelse är mindre bra i sammanhanget. Jag är rädd att jag skall börja känna efter och att det då skall bli värre. Att jag skall bli psykosomatisk hypokondriker... Men nu har jag två överläkare och en enastående allmänläkare bakom detta så allt kommer att bli hur bra som helst och jag ska framför allt dö gammal och stel, inte ung och mjuk!

Jag har är trött och har ont i ryggen hela tiden. "Såärebara"

Jag är och kommer alltid att vara Frida.

Om människor har förutfattade meningar får det stå för dem.

Norspan på Skovet?

Jag lovade mig själv att inte ta Norspan-plåstren, bara när Skovet var här. Fast nu har jag ju (haft) jour och jag kan ju inte komma till en förlossning och gäspa och längta efter att få sova. Bebisen kom i går, så nu har jag ingen jour... Fast det är ju långhelg nu och det KAN ju hända att man vill grilla och passa på att ta ett glas vin innan nästa jour börjar... Så jag hoppar nog plåstret detta gången!

Fast ATTANS va lockande och pockande det är att KUNNA slippa smärtan!
På jobbet känner jag min ena axel, det bränner, och handleden (fast DET försvann ju inte med plåstret sist när jag provade). Och sedan har ju någon kört in en gaffel i ländryggen på höger sida, känns det som i allafall. Fast stelheten och ömheten är för djävla irriterande.

Jag sa till mig själv sist att jag skulle se till att få handikappstillstånd för att få kunna parkera på rullstolsplatserna utanför entrén på stora köpcenter. Riktigt så har det inte kännts den här gången. Tre, fyra gånger bara. Och då på jobbet för det är en bit att gå. Vissa mornar : (
Jag parkerar gärna, i vanliga fall, en bit bort just för att få LIIITE mer rörelse i vardagen och för att kunna öppna dörrarna fram på min VW-buss, de är ju rätt stora.
Jag bara vill inte röra mig. Det blir ju inte det minsta bättre heller för att jag får gå 100m extra för att jag kommer 07:30 istället för 07:20. Det är ca 430m från parkeringen till min plats på jobbet. Låter inte mycket när man precis sprungit Vårruset. Men JUST DÅ känns det FRUKTANSVÄRT långt.
Vårruset är ju kl 19 på kvällen, detta är 12 timmar tidigare... Ställer jag mig på den parkeringen som är närmast är det ca 350m att gå. Får jag stå på handikappsplatsen är det lockande 240m att ta sig...

B12 med skov

Jag har ju vid det här laget tagit x-antal (håller inte koll i huvudet, bara på mobilen och den plockar jag inte farm nu) B12-sprutor. Jag tor mig känna skillnad!
Liksom faller saker och ting bättre på plats i i de små grå och värken är nog bättre. Nu kan jag ju inte riktigt veta eftersom det var dags för Skovet att visitera alldeles förra veckan eller när hen nu kom.
Men skoven är ju annorlunda. Båda armbågarna värker och benhinnorna eldar. Bröstkorgen skriker och någon ("Skovet" vi kan kalla hen så) har kört in en gaffel bak i ryggen och försöker förtvivlat få ut den genom att rucka på den hela tiden. Åtminstone när jag rör mig. Eller när jag ligger. Eller sitter.

Jag har fortfarande inte tagit mig till sjukhuset för provtagning... *skäms* : (

Men, men! Det går nog snart över igen! Man skall inte träna när man har Skovet på besök har jag hört. Så jag har INTE tränat inför VårRuset som går av stapeln i Göteborg den 8 maj... He, he. Men 4,6 km ska väl Skovet hänga med utan att tappa fart?
hursom kommer jag uppenbara mig i en rååååsa t-shirt med förlossningsgruppen snyggt på ryggen!

Nu ska jag krypa ner hos maken och hockeyn (som förhoppningsvis snart är slut!).

Skov

Nämen! Insåg att ungefär som förra året vid den här tiden börjar jag yra runt hemma som ett stressat hembiträde. Fixa, dona, möblera, sortera, tvätta... VAD BEROR DET PÅ???
SKOV!
Jag kom på det. När jag liksom lyssnar på kroppen så vaknar jag tidigt och går upp och börjar greja. Nu snackar vi inte sortera kökslådan utan mer stora grejer. Allt för att undvika stillhet. Och så minns jag att förra året vid den här tiden (vi brukar ha utearbetardag på skolan då) var jag OCKSÅ dålig.

Hmmm... Beror det på B12-sprutorna? Nä, rent statistiskt: Nej. De har jag ju tagit en enda gång och skov har jag haft förr.

Men sist jag hade skov fick hallen sig en rejäl omgång. Nu började det i sovrummet och fortsatte i sonens rum som aldrig blev klart innan jul. Sedan fick tvätten sig en omgång. Jag tror jag tvättat 16 maskiner i helgen... Maken stod snällt med mig i tvättstugan medan jag domderade: "Den skall upp, den skall dit, hit med den...". Han kände väl att det var lika bra att passa på medan jag hade fart!!!

Men jag känner vad som funkar. Inte tungt arbete, flytta en byrå funkar men inte typ gräva. Kratta eller sopa är ju ingen hit nånsin men oj vad jag legat och ålat på golvet med dammsugaren i ena handen, och madrasserna har jag städat och alla täckena är antingen tvättade eller vädrade. Alla lakan bytta och alla vinterjackor tvättade. Tyvärr finns två säckar skor kvar i hallen. Fotas och läggas upp på Blocket eller nåt. Eller på hemsidan?

Om kvällarna drunknar jag i sängen med en värkande, surrande, kropp som darrar av överkurs. Men oj va bra det blev med resten!

Svårt att sitta still. Min SUPERsköna stol på jobbet bleknar i skuggan av min pilatesboll... Som knarrar så mot golvet så den har fått stanna hemma, tyvärr : ( Kom på att jag kunde sy nån rund liten matta med lite kant. Nångång i framtiden...

"Tyvärr" började ju skovet under Valborgshelgen så all ledighet gick åt till att röja och röra på mig. Men det var ju OK. Har inte släppt ännu. Det kunde jag ju inte räkna med heller iofs...

B12

Idag har jag tagit min första B12-spruta. Får se vad den kan göra med min kropp. Jag skall ta 10 sprutor men om jag inte märker något efter 8 injektioner så kan jag hoppa över de sista två.

Jag gillar ju inte sprutor men jag fick liksom bita ihop och bara andas. Min granne fick hugga mig i rumpan. Hon är utbildad inom huggningsområdet, på riktigt alltså.

Det var lite oskönt att få sprutan. Det gjorde kanske lite ont men det var mest känslan, obehaget, som störde. Jag visualiserade det röda vitaminet och hur det spred sig i skinkan och rann ner i benet. Det blev rött och varmt inuti. Liksom. Brrrr, ryser när jag tänker på det!!!

Men det gick bra som sagt och i morgon skall jag hämta nya inlägg på Ortopedtekniska eftersom katten kissat i mina skor (på mina gamla inlägg). Eller det är inte för att katten kissat i skorna jag ska få nya utan för att det gått ALLDELES för lååååång tid sedan jag var där sist. Jag hade olyckligtvis slarvat bort mina gamla gipsavgjutningar av fossingarna så min tekniker fick göra nya. Väldigt trevlig ortopedtekniker!

Det kanske är ortopedtekniker jag skall bli när jag blir stor?! Jag är ju trevlig!