Ljusare

Det går verkligen åt rätt håll! Känner mig bättre nu även om jag helst skulle vilja gå med mina kryckor (vilket är uteslutet eftersom både armbågar och axlar muppar sig).
Ryggen är bättre, bröstbenet och fingrarna! : )
Jag vill inte mena att jag någonstans är smärtfri men efter alla år lever jag med den precis som med allt annat!

Inte massor av piller längre och plåstret sitter i soporna! : )
Wihoo! KAN det vara att jag jobbar 50% som hjälper eller är det vinden, blåsten, regnet och kylan? Hmmm... KAN också vara skovet som ger med sig lite, lite, i taget! Jippi!

Norspan på Skovet?

Jag lovade mig själv att inte ta Norspan-plåstren, bara när Skovet var här. Fast nu har jag ju (haft) jour och jag kan ju inte komma till en förlossning och gäspa och längta efter att få sova. Bebisen kom i går, så nu har jag ingen jour... Fast det är ju långhelg nu och det KAN ju hända att man vill grilla och passa på att ta ett glas vin innan nästa jour börjar... Så jag hoppar nog plåstret detta gången!

Fast ATTANS va lockande och pockande det är att KUNNA slippa smärtan!
På jobbet känner jag min ena axel, det bränner, och handleden (fast DET försvann ju inte med plåstret sist när jag provade). Och sedan har ju någon kört in en gaffel i ländryggen på höger sida, känns det som i allafall. Fast stelheten och ömheten är för djävla irriterande.

Jag sa till mig själv sist att jag skulle se till att få handikappstillstånd för att få kunna parkera på rullstolsplatserna utanför entrén på stora köpcenter. Riktigt så har det inte kännts den här gången. Tre, fyra gånger bara. Och då på jobbet för det är en bit att gå. Vissa mornar : (
Jag parkerar gärna, i vanliga fall, en bit bort just för att få LIIITE mer rörelse i vardagen och för att kunna öppna dörrarna fram på min VW-buss, de är ju rätt stora.
Jag bara vill inte röra mig. Det blir ju inte det minsta bättre heller för att jag får gå 100m extra för att jag kommer 07:30 istället för 07:20. Det är ca 430m från parkeringen till min plats på jobbet. Låter inte mycket när man precis sprungit Vårruset. Men JUST DÅ känns det FRUKTANSVÄRT långt.
Vårruset är ju kl 19 på kvällen, detta är 12 timmar tidigare... Ställer jag mig på den parkeringen som är närmast är det ca 350m att gå. Får jag stå på handikappsplatsen är det lockande 240m att ta sig...

Norspan

Alltså det hära med morfinplåster. Jag fick ju Norspan utskrivet mot myalgi som jag tydligen hade.

Jag är ingen fan av morfinpreparat (typ Tradolan, Tramadol...) då jag drömmer såna sjuka drömmar av sånt så jag var lite tveksam men tänkte äh, va sjutton!

Det första jag kände när jag vaknade på morgonen (satte på plåstret på kvällen) var att jag var typ 2 grader varmare än normalt. SÅ HIMLA VARM! Värre än att vara gravid! Värre än vallningar tror jag! Kunde knappt ha t-shirt på jobbet för jag var så varm. Men jag svettades inga mängder direkt, bara värmekänsla.

Sedan avtog den generella smärtan vartefter dagarna gick. Det var jätteskönt! Smärtan koncentrerades till länd och arm. Wohoo!

Men GUD I HIMMELEN vilken trötthet! Det går ju inte att leva så! Vaddå ME (kroniskt trötthetsyndrom)? Hade jag vart dötrött av den hade jag ju aldrig klivit upp på morgonen!
Så tre veckor fick vara nog. När man känner att man skulle kunna slumra i bilkön är det botten.

Gottfries Clinic

Eftersom min morbror har bollat idéer med Gottfrieskliniken ville jag inte att han skulle veta att jag skulle dit. Frida kan själv liksom. Så jag skrev en egenremiss och fick en tid.

Min tanke var att jag skulle slippa tjatet och pikarna från släkten angående om jag har eller inte har Fibromyalgi. Jag har aldrig ansett att det har varit en sjukdom för mig så jag har fått min omgivning att förstå att "Kom inte här och insinuera att jag har fibro för det har jag inte!".

Jag kom lite tidigt till mottagningen och i väntsoffan kunde jag läsa två pärmar. En om "Fibro" och en om "ME". Jag konstaterade att jag redan visste "allt" om fibro så jag läste ME-pärmen. Sedan konstaterade jag att DET hade jag iallafall INTE! Gôtt, då skulle jag vara hyfsat frisk när jag gick därifrån!

Jag fick träffa en läkare. Han kanske var ungrare eller något i den stilen. Han hade en mycket bestämd turordning på frågor och svar. Jag misstänkte att jag hade en timme på mig inne på rummet. Han frågade MILJONER saker och tillslut skulle han trycka på de berömda triggerpunkterna/tender points, allt i enlighet med ett efter vetenskap och beprövad erfarenhet utformat protokoll.

Trycket skall vara 4kg/cm2. I min värld betyder det att om jag har en katt som väger 3 kg och hon står med sina tassar på min kropp är trycket från hennes tassar mindre än 4kg/cm2. Hon har små tassar, hon är ju naken också så trycket blir ju väldigt exakt. När hon går runt på mig gör det jätteont. Jätte.

Läkaren tryckte. Ungefär så hårt som om du tar en clementin och lägger på armen. Det gjorde typ inte ont. Inte på armen (där tryckte han utanpå ortosen eftersom jag har epikondylit...), inte på axlarna. Jag kan säga att jag fick 9 av 18 tror jag. Man måste ha 11 minst för att få diagnosen. Då klarade jag mig! Ha, ha! Där snöt du dig i näven morbror! Du som tjatat så!

Nåväl. Tillslut kom läkaren till konsensus med sig själv och levererade diagnoserna:

ME, myalgisk encefalomyelit och

IBS, irritable bowel syndrome. Det kan ha varit en tredje också men den har jag förträngt...

Jag blev liksom lite ställd. ME förknippar jag med en OERHÖRD trötthet och jag kör ju alltid på i 140... Och IBS förknippar jag med magbesvär...

Nåväl. Jag konsulterade dels familjeläkaren, min morbror, efteråt och dels min reumatolog.

När jag fått lite distans till det hela kan jag på ett sätt köpa konceptet ME. Han, läkaren som kanske är från Ungern, förklarade mycket noggrant och svarade på all mina motargument. Han pratade om neuroimmun funktionsnedsättning och bla, bla, bla.

Jo, på sätt och vis kan jag godta ME. Men efter att jag pratat med min morbror igen så kan jag tänka mig en ännu inte vetenskapligt stämplad form av fibro. Han har många patienter med en fibro som liknar min sjukdom. Den kommer i skov. Det är det som är grejen. Det finns de som

har fibro på halva kroppen, tex höger sida. Då kan vi inte snacka neuroimmun sjukdom.

Hamnade i en mycket intressant dialog med honom angående detta och lovade att vara med i hans vetenskapliga experiment som han håller på med tillsammans med en ingenjör. DET är något för pryl/apparat-tokiga Frida : )

Min reumatolog på Sahlgrenska konstaterade väl mest att Bechterew:en består och tyckte att jag kunde prova den nya medicineringen ungraren föreslagit. Vi gick noga igenom läkemedlens verkningar och effekter och avslutade med en ny variant för mig. Det skall bli intressant. Har ett litet samtal till innan jag knyter ihop säcken för den här gången, innan jag springer i mål.