Eftersom min morbror har bollat idéer med Gottfrieskliniken ville jag inte att han skulle veta att jag skulle dit. Frida kan själv liksom. Så jag skrev en egenremiss och fick en tid.
Min tanke var att jag skulle slippa tjatet och pikarna från släkten angående om jag har eller inte har Fibromyalgi. Jag har aldrig ansett att det har varit en sjukdom för mig så jag har fått min omgivning att förstå att "Kom inte här och insinuera att jag har fibro för det har jag inte!".
Jag kom lite tidigt till mottagningen och i väntsoffan kunde jag läsa två pärmar. En om "Fibro" och en om "ME". Jag konstaterade att jag redan visste "allt" om fibro så jag läste ME-pärmen. Sedan konstaterade jag att DET hade jag iallafall INTE! Gôtt, då skulle jag vara hyfsat frisk när jag gick därifrån!
Jag fick träffa en läkare. Han kanske var ungrare eller något i den stilen. Han hade en mycket bestämd turordning på frågor och svar. Jag misstänkte att jag hade en timme på mig inne på rummet. Han frågade MILJONER saker och tillslut skulle han trycka på de berömda triggerpunkterna/tender points, allt i enlighet med ett efter vetenskap och beprövad erfarenhet utformat protokoll.
Trycket skall vara 4kg/cm2. I min värld betyder det att om jag har en katt som väger 3 kg och hon står med sina tassar på min kropp är trycket från hennes tassar mindre än 4kg/cm2. Hon har små tassar, hon är ju naken också så trycket blir ju väldigt exakt. När hon går runt på mig gör det jätteont. Jätte.
Läkaren tryckte. Ungefär så hårt som om du tar en clementin och lägger på armen. Det gjorde typ inte ont. Inte på armen (där tryckte han utanpå ortosen eftersom jag har epikondylit...), inte på axlarna. Jag kan säga att jag fick 9 av 18 tror jag. Man måste ha 11 minst för att få diagnosen. Då klarade jag mig! Ha, ha! Där snöt du dig i näven morbror! Du som tjatat så!
Nåväl. Tillslut kom läkaren till konsensus med sig själv och levererade diagnoserna:
IBS, irritable bowel syndrome. Det kan ha varit en tredje också men den har jag förträngt...
Jag blev liksom lite ställd. ME förknippar jag med en OERHÖRD trötthet och jag kör ju alltid på i 140... Och IBS förknippar jag med magbesvär...
Nåväl. Jag konsulterade dels familjeläkaren, min morbror, efteråt och dels min reumatolog.
När jag fått lite distans till det hela kan jag på ett sätt köpa konceptet ME. Han, läkaren som kanske är från Ungern, förklarade mycket noggrant och svarade på all mina motargument. Han pratade om neuroimmun funktionsnedsättning och bla, bla, bla.
Jo, på sätt och vis kan jag godta ME. Men efter att jag pratat med min morbror igen så kan jag tänka mig en ännu inte vetenskapligt stämplad form av fibro. Han har många patienter med en fibro som liknar min sjukdom. Den kommer i skov. Det är det som är grejen. Det finns de som
har fibro på halva kroppen, tex höger sida. Då kan vi inte snacka neuroimmun sjukdom.
Hamnade i en mycket intressant dialog med honom angående detta och lovade att vara med i hans vetenskapliga experiment som han håller på med tillsammans med en ingenjör. DET är något för pryl/apparat-tokiga Frida : )
Min reumatolog på Sahlgrenska konstaterade väl mest att Bechterew:en består och tyckte att jag kunde prova den nya medicineringen ungraren föreslagit. Vi gick noga igenom läkemedlens verkningar och effekter och avslutade med en ny variant för mig. Det skall bli intressant. Har ett litet samtal till innan jag knyter ihop säcken för den här gången, innan jag springer i mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar