Någon gång när jag var runt 20 så gick jag till läkaren med min rygg. Det var en elak jävel. Min mamma hade haft honom fick jag reda på senare och han var en ond gammal gubbe.
Han lyckades med att få mig att förstå och tro att jag bara inbillade mig. Jag vet inte varför han så himla gärna ville att jag skulle vara frisk och inbillningsjuk hellre än att ha något fel på ryggen.
Jag kanske bara var svag, jag kanske bara behövde träna mer? Nej, det var inget fel på mig, jag bara inbillade mig. Och jag köpte det. Jag tränade ganska mycket, boxning, kickboxning, Friskis, cyklade varthän jag behövde ta mig... Så svag var jag nog inte. Jag inbillade mig bara, i övrigt frisk som en nötkärna! Jippi!
Men ändå så fanns det där molande där bak i ryggen helaste tiden. Fan. Men det var bara att "lära sig leva med smärtan" den vart ju inte på riktigt! Jag bara hittade på. Psykosomatiskt? Jag hade säkert nåt annat i ryggsäcken som gjorde att skon klämde.
Tänk positivt, var glad och lev livet! Gräv inte ner mig i smärtan, den finns inte där, den finns bara i mina tankar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar