När jag var tolv hade jag ischias sa skolsyster. Jag hade det rätt länge. Hoppade på kryckor och så. Sen gick det nog över, eller inte. Jag minns inte. Allt är liksom inte klockrent.
Någon gång på högstadiet när vi haft Hemkunskap sprang jag nedför trappan och halkade till så jag vrickade foten. Det gjorde ju ont, inte döont, men jag minns det som att jag riktigt såg framför mig hur senor och ledband tänjdes ut. Sedan dess kan jag snubbla till och vricka foten utan att det blir några efterverkningar. Jag är lite överrörlig helt enkelt! Jag tränade MASSOR med sjukgymnastik med bollar, handdukar, telefonkataloger och balansbrädor hela vägen upp i gymnasiet men det verkar ha hjälpt föga tyvärr.
Men ingen ä'r ju gladare än jag när jag väl stukar en fot och sen var det bra med det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar