B12

Idag har jag tagit min första B12-spruta. Får se vad den kan göra med min kropp. Jag skall ta 10 sprutor men om jag inte märker något efter 8 injektioner så kan jag hoppa över de sista två.

Jag gillar ju inte sprutor men jag fick liksom bita ihop och bara andas. Min granne fick hugga mig i rumpan. Hon är utbildad inom huggningsområdet, på riktigt alltså.

Det var lite oskönt att få sprutan. Det gjorde kanske lite ont men det var mest känslan, obehaget, som störde. Jag visualiserade det röda vitaminet och hur det spred sig i skinkan och rann ner i benet. Det blev rött och varmt inuti. Liksom. Brrrr, ryser när jag tänker på det!!!

Men det gick bra som sagt och i morgon skall jag hämta nya inlägg på Ortopedtekniska eftersom katten kissat i mina skor (på mina gamla inlägg). Eller det är inte för att katten kissat i skorna jag ska få nya utan för att det gått ALLDELES för lååååång tid sedan jag var där sist. Jag hade olyckligtvis slarvat bort mina gamla gipsavgjutningar av fossingarna så min tekniker fick göra nya. Väldigt trevlig ortopedtekniker!

Det kanske är ortopedtekniker jag skall bli när jag blir stor?! Jag är ju trevlig!

Information

Jag håller på att snickra på en sida med information. Nyttig, bra att ha. Tipsa gärna om länkar som jag kan lägga upp i en lista!

Jag har inte ännu bestämt mig för om den skall ligga på min hemsida eller på bloggen. Det är lätt att redigera bloggen från tex mobilen, men för hemsidan måste jag sitta vid datorn.

Jättestel

När man har en sånhäringa stelsjukdom så kan det vara svårt att förklara HUR stel man är, alla är ju stela lite till mans när man tex har suttit konstigt i en soffa eller någon annan obekväm stans. Men härom morgonen vart jag på toa som vanligt (en del kvinnor går faktiskt på toa, ensamma!) och när jag kom ut sa jag spontant till min man något i stil med "Herrejösses va stel jag är i dag! Kunde inte ens torka mig i rumpan!". Makens respons var förvånad, så stel tänkte han nog inte att jag var...

Alltså ibland lägger man ju märke till extra stelheter, som den här gången... Vridningen i ryggen, eller icke-vridningen som det blev, märktes. Jag kunde liksom inte nå.

Jag läste Omvårdnadsprogrammet på gymnasiet, vi fick ju lära oss en del om hjälpmedel. Vi var på studiebesök på en hjälpmedelsfirma och 27 tjejer provade toaletten i garderoben för det var en variant som tvättade rent och torkade efteråt. Rumpan då. Det kändes som värsta, grymma, lyxtoaletten!

Precis när jag satt där på morgonkvisten på dass blixtrade den där dagen på hjälpmedelsfirman upp i huvudet. Hur mjukt och ljummet det spolade i rumpan och hur snällt den blåste torrt innan den spolade (som alla toaletter gör).

Nu kommer jag inte (peppar, peppar, ta i trä) bli så stel så att jag inte kommer att kunna torka mig i rumpan själv så jag behöver en såndär toa eftersom att jag kommer träna så himmelens mycket jämt och ständigt så att jag aldrig stelnar (...) men tanken kittlade : )