Jättestel

När man har en sånhäringa stelsjukdom så kan det vara svårt att förklara HUR stel man är, alla är ju stela lite till mans när man tex har suttit konstigt i en soffa eller någon annan obekväm stans. Men härom morgonen vart jag på toa som vanligt (en del kvinnor går faktiskt på toa, ensamma!) och när jag kom ut sa jag spontant till min man något i stil med "Herrejösses va stel jag är i dag! Kunde inte ens torka mig i rumpan!". Makens respons var förvånad, så stel tänkte han nog inte att jag var...

Alltså ibland lägger man ju märke till extra stelheter, som den här gången... Vridningen i ryggen, eller icke-vridningen som det blev, märktes. Jag kunde liksom inte nå.

Jag läste Omvårdnadsprogrammet på gymnasiet, vi fick ju lära oss en del om hjälpmedel. Vi var på studiebesök på en hjälpmedelsfirma och 27 tjejer provade toaletten i garderoben för det var en variant som tvättade rent och torkade efteråt. Rumpan då. Det kändes som värsta, grymma, lyxtoaletten!

Precis när jag satt där på morgonkvisten på dass blixtrade den där dagen på hjälpmedelsfirman upp i huvudet. Hur mjukt och ljummet det spolade i rumpan och hur snällt den blåste torrt innan den spolade (som alla toaletter gör).

Nu kommer jag inte (peppar, peppar, ta i trä) bli så stel så att jag inte kommer att kunna torka mig i rumpan själv så jag behöver en såndär toa eftersom att jag kommer träna så himmelens mycket jämt och ständigt så att jag aldrig stelnar (...) men tanken kittlade : )