Vad hände nu?!

Allt flyter på som vanligt och jag gläds över att "lata"-skov-Frida är borta, den vanliga tjejen som glatt skuttar över parkeringen är på plats. Tills i lördags.
Hade ett ärende norr om Göteborg. 40 minuters bilfärd. Inga konstigheter. Ännu en sväng (inklusive skuttande över parkering), inga problem. Tillbaka igen, nemas problemas. Snabb promenad till bussen (ca 300m), hur snygg som helst.
20 minuters busstur, KATASTROF! Kände mig som 120år när jag klev av bussen. Stapplade och haltade och blev allmänt besvärad av situationen själv. Var dock i rätt sällskap och fortsatte lite lagom krokig. Höften bara tvärlåste sig eller nåt. Nu hade någon helt plötsligt smugit in den där glödande gaffeln rätt in i ena höften! På bussen?! Provade tricket småspringa bredvid sällskapet, kändes lite bättre MEN VA FAN HÄNDE PÅ BUSSEN?!

Kvällen förflöt mestadels på stol, varje förflyttning som 120-åringen som jag förvandlades till på bussen. Natten var plågsam för bäckenet. Somnade kanske 02. Vaknade 05, 06, 07, 08 och 08:47 bestämde jag mig för att gå upp.
Söndagen passerade med tilltagande brännande armbågar och knän (men tjenare knän! Er har jag inte träffat på typ fem år!). Förflyttade en hög brädor på eftermiddagen (a la "langen går"). Inga större känningar i armarna, kände att axlarna fick träna men de gjorde inte ont. Spade, nej tack. Gräva, nej tack. Bära sten, nej tack.

Gick och la mig och kände faktiskt för första gången JAG VILL INTE GÅ TILL JOBBET I MORGON OM DET SKA VA PÅ DETTA VISET!
Vaknade för sista gången när väckarklockan snoozats typ fyra gånger och gladdes över att dottern behövde en hemmadag, JIPPI för vård av barn!
Maken klistrade fyra stora TENS-plattor över rumpan och jag valde med omsorg vilka inställningar som passade för dagen. Sov mig igenom ett par timmars Bolibompa med en lycklig dotter som låg och mös i min famn. Körde slut på 9-voltsbatteriet i TENS:en.
Kved av plågor när katten hoppade upp på höften eller på utsidan av låret. VA FAN är detta? HELT olikt skovet. Känns som djävulen. Suktar efter morfinplåstren eller en Tradolan... Men det funkar inte, då ligger jag ju bara och sover. Eller skulle vilja. Jag kör ju på som vanligt i dimman, fy mig...
Är detta ett fibro-skov? Går det hand i hand med AS-skovet nu? Kommer ett ME sen då eller?

Nu dyker jag. Håller andan och hoppas att jag spolas upp på land innan syret tar slut. Är det NU jag blir sjuk på riktigt...