Parkering, igen...

När jag jobbade på mitt jobb sist (jag är konsult så jag finner mig i att vara på lite olika ställen men för det mesta har jag varit där jag är nu) parkerade jag alltid vid en vacker skog. Det var en bit att gå men det hade jag inga som helst problem med, det var ju ändå bara typ 500 meter. Nu när jag ställer mig på samma ställe kan jag få panik på vägen, en klump i magen. "Tänk om det inte finns plats där så jag får gå ÄNNU längre!" Det är faktiskt inte för att jag är lat, det är för att det gör så ont. : (

Till kaffeapparaten är det kanske 50 meter att gå (jag har ingen aning, skrivarna ligger precis bredvid och dit måste man ju gå titt som tätt). Tänk att jag drar mig för att fylla på kaffe eller vatten. Inte för att det är långt, utan för att jag inte vill ta stegen. Trodde inte det var möjligt.

När jag kom till mitt skrivbord idag insåg jag att jag missat gå förbi och ta ut datorn från säkerhetskåpet. Det är nog 10m längre bort än kaffet. Jag går dit och kommer på mig själv att skrynkla ihop ansiktet av smärta på vägen. "Slappna AV!" En axel på varje sida. Inte för att det hjälper för tillfället men detta är en långsiktig plan. Det hugger till bak i ryggen så jag utstöter ett ljud. Ingen var i närheten ; )

Kommer på mig själv på vägen tillbaka att jag kunde tagit både flasken för vatten och kaffekoppen med mig. Tjena, som om jag skulle tillbaka igen! Nä, har möte om en timma, kan ta med flaskan då...

Igår stod jag upp vid skrivbordet och jobbade, hade P3 i hörlurarna och diggade till vad det nu var. Jag sänker genast bordet och sätter mig snyggt på min stol istället. Skönt.