Vårruset

Hej och hå. Fortsätter med mitt skov. Vad än det är i kroppen så har jag ett Bechterew-skov just nu. När då barnen blir sjuka känns det helt OK att vara hemma. Inte för att jag är sjuk och ligger i sängen utan för att då kan jag ligga på spikmattan i timmar och domna bort!
Medan barnen var sjuka laddade jag ju med vila (ha, ha, ha! DET lät ju fint!!!) inför Vårruset! Jag "sprang" med min kollega (hon den långa) iklädd råååsa (det är inte min favvo-färg...) t-shirt med vårt tryck på ryggen:

Det var la sådär att springa med skov... Jag brukar ju kunna hålla ångan uppe och jogga runt hela banan, det är ju trots allt bara 4,7 km. Men nu var jag sen, enligt RunKeeper tog jag mig faktiskt 5,7km eftersom jag sprang hela vägen från parkeringen först, jag var lite sen, det var fler än jag som skulle till Slottskogen om man säger så! Sedan värmde vi upp lite och började jogga iväg. Efter typ halva vägen var det som om någon hade kört in en stör upptil i bröstkorgen vid axeln/revbenen... Det gick bara inte att snabba mig. Vi gick en lång bit, typ längs med ängarna vid Azaleadalen, sedan blev det fart på mig när Åsa puttade på mig (som hon gör med sin dotter när hon är ute och cyklar!) i Pliktabacken. Sedan sprang vi hela vägen i mål! Det var kul!